...vilket innebär alla ♥ns dag. En fin dag att visa uppskattning för nära och kära. Det är en mysig dag, även om jag gillar tanken att uppskatta andra på andra random dagar när de kanske behöver det mer än andra.

Sen blev jag ju givetvis superlycklig när blombudet kom med en gigantisk bukett tulpaner och choklad från den finaste i mitt liv, Viktor ♥.

Jag trodde inte kärleken kunde drabba mig så hårt och så fort. Men jag tar tacksamt emot känslan av att älska en person igen (på det viset).

Sen är det viktigt att inte glömma bort andra betydelsefulla människor i sitt liv som sina närmaste kompisar och släkt. Vår släkt ska bli större i sommar. Lillasyster ska få barn, inte ett utan två. Givetvis tänker jag lite extra på dem, inte bara idag utan lite varje dag.

Jag kan vara rätt värdelös på att kanske visa uppskattning. Något jag kan tycka är svårt. Men ni finns där alla i mitt hjärta och betyder oerhört mycket för mig. Jag hoppas att ni vet det!

Så kärlek till alla i min närmsta omgivning och som har en speciell plats i mitt hjärta ♥

Finaste buketten av finaste killen! Han är duktig på att skämma bort mig, både med blommor och ord ♥

...göra oväntade saker.

Igår gjorde jag absolut ingenting, vilket i och för sig är skönt men jag blir också lätt rastlös. Skulle fira moderkakan vid kl 16, men vad skulle jag göra allt timmar innan dess?

Försökte titta på den svenska filmen "kronjuvelerna" - värdelös om ni frågar mig, jag förstod ingenting av den, men också kanske för att jag pysslade med annat under tiden? Som det här:

Idag ska jag upp en runda till Samarkand med päronen, sen mutar jag dem med fika för att de ska fixa i min lägenhet, ska ta före och efterbilder har jag tänkt :-D

So long

Det är nästan alltid spännande när man diskuterar elever med andra kollegor, men idag blev jag lite ledsen i ögat.

Jag har en rätt bra kommunikation med en elev, jag ser mig själv väldigt mycket i henne när jag var i hennes ålder.

Hon har en annorlunda stil och går lite sin egna väg.

Hennes självförtroende/självkänsla/självbild är obefintlig.

Hon tjafsar och har världens tonårstrots så fort hon får lite press på sig. Gillar inte idrott för hon känner sig klumpig. Hon har inget självförtroende när det kommer till ämnen hon har svårt för.

Och jag ser mig själv i hennes ålder, väldigt mycket.

Och nu till det ogivande samtalet.

Eleven hade inte gjort något på en lektion, hon hade fått samma uppgift som alla andra, började på den men brydde sig inte sen. Då kom jag och kollegan in på hennes självförtroende. Kollegan viftade bort det och ansåg att "äh, det är bara ett spel för att slippa undan" och "hon sticker ju ut när det gäller kläder, hårfärg etc etc"

Jag som känner igen mig i henne, vet att självförtroendet inte sitter i kläderna, det är där man får sin bekräftelse och att folk reagerar. Man gömmer sig bakom hårfärgen för då slipper man visa vem man egentligen är. Men nä, med det örat lyssnade inte kollegan. Jag sa iofs inte heller hur det låg till. Det är en principfast kollega vars ord är lag så jag orkade inte ta diskussionen även om den har gnagt hela dagen.

Hon fortsatte gnata om att det bara var ett spel för galleriet.

Till saken hör att vi, när vi hade en temadag, hade en sån där peppa-upp-coach. Eleven bröt ihop fullständigt efter föreläsningen. För att det INTE ÄR LÄTT att bara svänga över till dem med självförtroende. Jag vet, jag har varit där och är där ibland fortfarande till stor del. Med åldern blir det lättare att hantera sitt dåliga självförtroende men vareviga dag vacklar man. Att då påstå att någon fejkar ett dåligt självförtroende är rena rama skitsnacket, det är inget man vill fejka.

Hon söker sig till mig och har hon några problem med skolan kommer hon till mig. Vilket känns väldigt stärkande och kul. Jag hoppas att jag kan hjälpa henne på ett eller annat sätt!

So long.