ideal...
...får mig liiiite granna att gå i taket.
Ikväll nådde jag nog taket, facebook i all ära. Men är det sunt? Hmmm, tänker ni kanske nu?!
Hittade en sida där det handlade om vem som var den hetaste tjejen. Fanns det några "vanliga" tjejer tros? Nepp, inte en enda som jag kunde se. Bröst stora som meloner till deras kroppar, plutmun som pratade sitt språk.
Jag blev förbannad. Dels på sidan, men också på alla kommentarer. Tjejer som objekt. Alltid som objekt.
Jag ska inte sticka under stolen att man kan bli avundsjuk på en tjej med en fin storlek-34/36-kropp eller fina runda bröst.
Man hör ibland tjejer som klagar på att de är smala, vaddå? Vill de verkligen ha storlek 42 och lite hängbuk? Eller hur menar de då?
Så pratas det om former, det var en annan facebooksida jag hamnade på för ett tag sen, former på tjejer. På den sidan handlade, även mest där, om stora bröst och ett litet uns av höfter, ibland även lite rumpa. Men det var fortfarande storlek 34/36, plutande munnar och rätt mycket plast- inga "vanliga" Svenssons alltså.
Ja, jag är kanske lite bitter över dessa tjejer. Men mest arg. Arg för att jag jobbar med ungdomar i åldern 13-16 år. Varför? Jo, jag hör tjejer i korridoren och i klassrummen hur de pratar om att vara smala, om hur den och den ser ut etc, hur de plutar med läpparna framför datorkameran och hur många likes deras bilder har fått.
Man hör hur killar i samma klass högt och ljudligt stönar ut hur snygg den tjejen var...Nej det är ingen "vanlig" tjej de tittar på.
Vad är det för budskap vi sänder ut? Media? Ta program som "Lyckan i LA"? Big Brother?
Jag är mig själv och står emot dessa ideal i klassrum och korridorer.
Men innerst inne vill vi ju alla ha likes på en nyupplagd profilbild. Så har media skapat oss, de har skapat det behovet. Vi är alla bekräftelsehoror och det är det som det sorgliga i det hela och det som gör mig förbannad. Förbannad på sidor som den på facebook, förbannad på dem som slänger sig med idiotkommentarer, förbannad på media och slutligen förbannad på en själv som tar åt sig av skiten.
So long...
jobba natt...
...får en att tänka väldigt mycket, både på gott och ont. En sak som slog mig under sista och fjärde natten på bygget var det martyrskap man utsätter sig för, helt i onödan. Man tittar på bilder även om det inte finns någon som helst anledning, man tänker tankar som är precis lika onödiga. Jämföra sig med andra etc etc... Jag funderade vidare.... Är det en tjejgrej att vara martyr eller är killar likadana? Eller är det kanske inte ens en tjejgrej utan en grej jag gör?
Som sagt, nattjobb får en att tänka och fundera. Nu går jag hem till den finaste mannen och kryper ner bredvid honom och sover några timmar.
so long
